Löpningen

Igår tvingade jag mig ut på ett jobbigt löppass. Och vilken belöning jag fick!

Först doftade det liksom sommar i hela luften.

Strax därpå mötte jag ett helt gäng av nyexaminerade barn och blev nostalgisk.

Sedan såg jag två igelkottar som lekte/parade sig/sprang i cirklar alldeles vid vägkanten.

Därefter blev jag alldeles lyckorusig av smörblommor i dikesrenen, solsken och klarblå himmel (klockan 21.25!) samt att Piteå ligger så vackert omgivet av vatten.

SEN (ungefär i höjd med Badhusparken) började det gå jävulskt trögt. Och så fortsatte det. Tunga fötter, blodsmak i munnen och minikramp i vänster lår (?!). Kanske var det helgens bravader, kanske berodde det på att jag började passet med intervaller.


Såhär såg rundan ut. Tiden är missvisande eftersom telefonen ringde och jag glömde slå av appen. Men jag tog mig 5,3 km på 33 minuter och sedan blev resten nedvarvning.

De så kallade intervallerna:2 minuter snabbt (alltså ALL IN), 1 minut långsam jogg.
1 minut snabb, 30 sek långsam jogg.
1 minut snabb, 30 sek promenad.
30 sek snabb - sedan orkade jag inte mer och övergick till mitt normaltempo.
Jag måste ta tag i det här ordentligt om jag ska komma någonvart!

Jobbigt jobbigt var det men fint att komma hem och känna att benen stränar och är hårda!

Idag har jag klippt mig och fått en tupering deluxe a'la Piteå! :-)

// V